HISTORIK

Ätten Rappe räknas i äldre genealogisk litteratur som en släkt med tyskt ursprung, med anknytning till Sachsen-Altenburg i det tysk-romerska riket och med en möjlig väg till Sverige via Kurland. Ättens svenska stamfader var Heinrich Rappe, som inträdde i svensk tjänst år 1633 som auditör vid Östra Nylands infanteriregemente i samband med regementets tjänstgöring i norra Tyskland.

Heinrich Rappe kom därefter att göra karriär inom den svenska militär- och förvaltningsorganisationen. År 1648 blev han auditör vid Livgardet och 1655 generalauditör vid den livländska armén. Fullmakt på generalauditörsämbetet erhöll han den 22 oktober 1662. Den 17 maj 1675 adlades han av Karl XI under namnet Rappe, och ätten introducerades på Riddarhuset år 1697 under nummer 1284.

Huvudlinjen fram till Johan Fredrik Rappe

Major Erik Rappe (1630-1673), son till Heinrich Rappe. Originalet finns på Kalmars länsmuseum

Efter stamfadern Heinrich Rappe fördes huvudlinjen vidare av hans son Erik Rappe (1630–1673), major och kommendant i Landskrona. Dennes son Erik Henrik Rappe (1661–1727) gjorde karriär vid Kronobergs regemente och erhöll överstelöjtnants karaktär. Han deltog i det stora nordiska krigets tid, blev fången efter Poltava och återkom från Ryssland först efter fredsslutet.

Erik Henrik Rappes son Erik Rappe (1695–1737) var löjtnant. Huvudlinjen fortsatte därefter genom hans son Johan Gustaf Rappe (1732–1787), som blev ryttmästare, riddare av Svärdsorden och major i armén. Nästa led var Johan Gustaf Rappes son Johan Fredrik Rappe (1771–1848), som tjänstgjorde vid Smålands kavalleriregemente och blev ryttmästare i armén innan han tog avsked i början av 1800-talet.

År 1778 uppflyttades den adliga ätten Rappe nr 1284 till Riddarhusets dåvarande riddarklass, vilket innebar att den räknades till den obetitlade högadeln inom den äldre riddarhusordningen.

Friherrliga ätten Rappe nr 287

Friherre Thomas Carl Rappe, landshövding (1721-1790). Originalet finns på Kalmars länsmuseum

Under 1700-talet fick Rappesläkten också en friherrlig gren. Den utgår från Thomas Carl Rappe (1721–1790), som gjorde militär karriär, avancerade till generallöjtnant och senare blev landshövding i Kalmar län. Han upphöjdes i friherrlig värdighet 1771, och hans gren introducerades 1776 på Riddarhuset som friherrliga ätten Rappe nr 287.

Genom Thomas Carl Rappe fick den friherrliga grenen en stark ställning i 1700-talets ämbetsmannavärld och godsägarmiljö. Han byggde upp ett betydande godsbestånd, och hans efterkommande kom att knytas till flera småländska egendomar, däribland Strömsrum, Bo, Råsnäs, Drättinge, Ramnåsa och Tagel.

Fredrik Vilhelm Rappes gren

Kammarherre Fredrik Vilhelm Rappe (1801-1861)

Johan Fredrik Rappes son Fredrik Vilhelm Rappe (1801–1861) blev stamfar för den gren av ätten som under 1800-talet kom att få särskild betydelse i den senare svenska Rappehistorien. Han tjänstgjorde vid flottans sjöartillerikår, där han avancerade till kapten, och var även kammarherre och godsägare i Blekinge.

Bland hans efterkommande märks friherrinnan Thorborg Rappe (1832–1902), känd för sin insats inom den tidiga svenska specialpedagogiken, samt sonsonen legationsrådet Fredrik Rappe (1864–1929), som enligt äldre redovisning blev Rappeättens siste kände huvudman i Sverige.

Thorborg Rappe och den tidiga specialpedagogiken

Friherrinnan Thorborg Rappe (1832-1902)

En av Fredrik Vilhelm Rappes döttrar var friherrinnan Ragnhild Thorborg Rappe (1832–1902), som hör till släktens mest betydelsefulla gestalter utanför den militära traditionen. Hon var verksam inom 1800-talets framväxande specialpedagogik och sociala omsorg, särskilt i arbetet med barn och unga med intellektuell funktionsnedsättning. Från 1878 till 1891 var hon föreståndarinna för Föreningen för sinnesslöa barns vårds skola i Stockholm.

Thorborg Rappe arbetade både praktiskt och organisatoriskt med undervisning, vård och lärarutbildning inom området. Hon deltog även i internationella sammanhang och representerade Sverige vid kvinnokonferensen i Chicago 1893. År 1894 tilldelades hon medaljen Illis quorum. Hennes gärning gör henne till en av de tidiga svenska pionjärerna inom specialpedagogik och omsorg för personer med intellektuell funktionsnedsättning.

Ättens senare status

Legationsrådet Fredrik Rappe (1864-1929)

Den adliga ätten Rappe nr 1284 redovisades tidigare som utslocknad på svärdssidan i Sverige år 1929, då Fredrik Vilhelm Rappes barnbarn legationsrådet Fredrik Rappe (1864–1929) avled. Riddarhuset anger numera dock att ätten möjligen kan fortleva i USA. Vid sidan av den adliga svärdslinjen finns också kognatiska efterkommande till ättemedlemmar, däribland namnbärande efterkommande genom Fredrik Vilhelm Rappe.

Heraldik

Digitalt restaurerade vapen för adliga ätten Rappe nr 1284, till vänster, och friherrliga ätten Rappe nr 287, till höger

Både den adliga och den friherrliga Rappeätten för en svart häst som centralt heraldiskt motiv. Namnet Rappe har i tyskt språkbruk betydelsen svart häst, särskilt i sydtyskt och centraltyskt område. Hästmotivet kan därför förstås som ett talande eller associerande vapenmotiv.

Den svarta hästen fungerar som ett sammanhållande kännetecken för Rappeätternas heraldik, även om den adliga och den friherrliga grenen skiljer sig åt i rang, utformning och heraldiska detaljer. Sköldebrevet för adliga ätten Rappe nr 1284 och vapenritningen för friherrliga ätten Rappe nr 287 förvaras på Riddarhuset.

Genealogiska förbindelser

Glasmålning föreställande S:ta Margareta av Skottland i hennes kapell på Edinburgh Castle

De nu levande namnbärande grenarna av Rappekretsen kan enligt stamtavlorna föras tillbaka till Christina Silfversparre och, genom Erik Rappes äktenskap med Hedvig Leijoncrona, även till den engelskbördiga Frances/Francoise Vachell.

Genom Christina Silfversparres anor förs släkten in i äldre svensk frälse- och uradelsmiljö. I genealogisk litteratur har denna härstamning förts tillbaka till Birger jarl genom Folkungaättens oäkta gren, vilken i äldre tradition också har knutits till den danske helgonkungen Knut den helige.

Vachell-linjen har i släkthistorisk litteratur och i litteratur om Clan Rose of Kilravock förts till den anglo-normandiska baronätten de Ros. Genom denna krets har Rappeättens efterkommande även förts in i genealogiska sammanhang som berör det skotska kungahuset Dunkeld, Sankta Margareta av Skottland och det äldre kungahuset Wessex.

I Rappeätternas stamtavlor förekommer dessutom äktenskapsförbindelser med flera svenska grevliga och friherrliga ätter, bland annat Posse, Sparre af Söfdeborg, Mörner af Morlanda och Hamilton.

Källförteckning

Riddarhuset / Minerva: Adliga ätten Rappe nr 1284.
Riddarhuset / Minerva: Friherrliga ätten Rappe nr 287.
Riddarhuset / Minerva: sköldebrev för adliga ätten Rappe nr 1284.
Riddarhuset / Minerva: vapenritning för friherrliga ätten Rappe nr 287.
Gabriel Anrep, Svenska adelns ättar-taflor, Stockholm: P. A. Norstedt & Söner, 1858–1864.
Gustaf Elgenstierna, Den introducerade svenska adelns ättartavlor, Stockholm, 1925–1936.
Adelsvapen-Wiki: Rappe nr 1284.
Adelsvapen-Wiki: Rappe nr 287.
Adelsvapen-Wiki: berörda släktartiklar för Leijoncrona, Silfversparre, Posse, Sparre af Söfdeborg, Mörner af Morlanda och Hamilton.
Svenska Akademiens ordbok / tyska ordbokskällor rörande ordet Rappe i betydelsen svart häst.
Tommie Rappe Petersson, The Early Anglo-Norman History of Clan Rose of Kilravock: Normandy to Kilravock: 911–1393, Clan Rose International, 2025.